Det pratades länge om att man skulle föra turister till månen. Jag minns att detta var på tal redan under 90-talet då jag var ung. Sedan hände det inte så mycket. Det pratades om investerare och det pratades om företag som minsann skulle ta tag i det. Nu äntligen skulle det ske, bygget av ett hotell på månen. Sedan pausades planerna. Sedan lades planerna ner och på månens yta ekade saknaden av hotellgäster såväl som hotell.
I den här berättelsen, som äger rum år 2042, så har den första hotellverksamheten på himlakroppen precis öppnat. På plats fanns hotellpersonal av den traditionella typen. Det fanns de som arbetade i reception, de som var verksamma i spaavdelningen och de som jobbade i restaurang. Det fanns också, på det stora hotellet med 400 rum, en person som arbetade med fönsterputsning. Det är denna person som denna text kommer handla om.
Felicia hade arbetat med fönsterputsning under många år på jorden. Hon hade sett allt och gjort allt inom fönsterputsning, menade hon. Det fann inga utmaningar hon inte kunde ta sig ann. Inga perspektiv hon inte tagit och inga faror hon inte mött. Hon hade jobbat i alla världsdelar. Ja, det innebär också fönsterputsning på Antarktis. Hon hade åkt mot öst och mot väst, norrut och söderut, för att låta hennes fönsterputsning säkerställa fönsters renhet.
När de sedan sökte någon som kunde ratta fönsterputsningen på rymdbasen var det ingen tvekan om saken. Inte nog med att Felicia skulle söka för sin egen del. Hon tänkte, hur coolt är det inte att jobba med fönsterputsning på månen? Som den förste någonsin att göra det. Sedan tänkte hon också att detta minsann var ett privilegium för hotellet själva. Det var inte illa att både bli det första hotell att öppna på månen OCH anlita den främste personen inom fönsterputsning i hela galaxen.
Det var det som Felicia nu såg sig som. Hon var ett intergalaktiskt proffs på fönsterputsning. Nu hade hon förvisso landat på månen för att arbeta där. Men detta skulle inte vara slutet för henne. Nej, nej, hennes fönsterputsning skulle röra sig vidare genom Vintergatan. I takt med att allt fler planeter och månar upptäcktes så skulle hon ta fart. Både bokstavligt och bildligt.
Ja, detta var de tankar hon hade innan någonting kom upp som slog omkull allting. Saken var den att man inte riktigt behövde fönsterputsning på månen. Det fanns inte sådana partiklar som satte sig på fönster där. Ni vet, på det sätt som lera, vatten och annat smuts kan göra hemma på jorden. Hur skulle hon nu kunna arbeta med fönsterputsning? Detta frågade hon sig själv och suckade.
Fortsättning om Felicia, månen och fönsterputsning i nästa inlägg.