Carl och Lisette hade bott i huset i över 10 år vid det här laget. Mycket hade de gjort, tyckte de själva i alla fall. Redan första året hade de bytt ut ångpannan mot en modern variant. De hade gjort om badrummet, köket, vardagsrummet, lagt nya takpannor och en väldig massa mer saker. Såhär ett decennium in på tiden i huset tänkte de, i sin enfald, att det nog inte fanns mycket annat att göra. Nej, nu var de nog klara, tänkte de. De tänkte det ända fram till den dagen då Lisettes pappa påpekade behov av fasadtvätt.
Javisst, fasadtvätt är tydligen något som folk sysslar med. Det var lika förvånande för paret som det förmodligen är för några av er som läser detta. Åtgärden är ganska precis vad det låter som: Man tvättar fasaden. Fasadtvätt syftar alltså till att ge huset en ny lyster. Det var i alla fall vad Ragnar sa till dem. Det kunde man dessutom tänka sig. Vad sjutton annars skulle en fasadtvätt vara bra för?
Carl gav ifrån sig ett stön när han och Lisette diskuterade fasadtvätt efter att svärfar åkt därifrån. ”Vad ska det vara bra för?” var frågan som snurrade i hans huvud och som också slapp ut ur hans mun. ”Vadå, vad ska fasadtvätt vara bra för?” svarade Lisette. Som om hon plötsligt gått och blivit fasadtvättens vita riddare som red ut i dess försvar. Var det bara för att hennes allsmäktiga far påpekat att det fanns ett behov? Det var något som Carl också tänkte men som, som tur var, inte kom ut i form av ord. Nej, tanken om hennes nyuppkomna intresse för fasadtvätt förblev en tanke.
- ”Ja, men du hör ju? Fasadtvätt är något man ska göra. Det är väl egentligen inte så konstigt att han sa så? Huset ser ju faktiskt inte ut som det gjorde när vi köpte det. En tvätt skulle det helt klart må bra av. Det tror jag verkligen” sa Lisette och möttes av ytterligare ett stön från Carl som gjorde henne irriterad och samtalet mer infekterad.
Carl visste hur det skulle bli. Han skulle få lägga sig platt angående fasadtvätt. Och inte nog med det. Fan om han inte skulle bli tvungen att genomföra arbetet också. Det var förstås det enda rimliga med tanke på Lisettes rygg. Hur skulle hon kunna genomföra fasadtvätt? Det skulle bara inte gå. Där och då ställde han in sig på den nya verkligheten, och den var att han skulle göra ytterligare en sak som han: 1) Inte hade en aning om hur man gjorde, 2) Egentligen inte ville göra.
Fasadtvätten skedde sedan två veckor senare. Men som tur var med hjälp av ett professionellt företag. Detta sa Carl dock ingenting om.